Andra Mosebok
Introduktion
Andra Mosebok är en av de fem Moseböckerna i judendomens Torah och kristendomens Gamla Testamente i Bibeln. Inom kristendomen kallas boken även exodus, vilket betyder ”uttåg”. Inom judendomen benämns den som Shemot, vilket betyder ”namnen”. Den behandlar israeliternas uttåg ur Egypten, en dramatisk berättelse om ett förslavat folks längtan efter befrielse.
I den hebreiska Bibeln Tanach heter boken ’Elleh shemot (detta är namnen) eller bara ”Shemot” (namn) och ingår i Torah som motsvarar den kristna Bibelns fem Moseböcker.
Boken nedtecknades enligt judisk och kristen tradition av Mose själv. Det är först under senare tid som forskarna reviderat denna uppfattning. Idag är de flesta överens om att Moseböckerna kommer från många olika muntliga och skriftliga berättelser, nedtecknade av flera författare under en period som sträcker sig över flera hundra år. Den slutliga sammanställningen bör ha varit klar under 500-talet f.Kr.
Andra Mosebok vill visa på hur Gud hjälper sitt folk och ger dem frihet från fångenskapen. Israeliternas store ledare Mose får Guds uppdrag att föra sitt folk genom vildmark och öken till det hägrande målet, ett utlovat paradis i Kanaans land.
Uttåget ur Egypten
Berättelsen om uttåget ur Egypten är en av Bibelns mest dramatiska berättelser. Som slavar lever Israels folk under den egyptiske faraos hårda förtryck. Då stiger Mose fram som folkets ledare och begär av farao att de ska få lämna landet och utvandra till det land som Gud lovat dem.
När farao vägrar sänder Gud en mängd plågor över landet. Flugor, mygg, paddor, gräshoppor och mörker är några av plågorna som slår hårt mot det egyptiska folket. Men det är först när dödsängeln kommer och slår ihjäl alla förstfödda i landet som Farao ger med sig och släpper israeliterna.
Men farao ångrar sig omedelbart och skickar iväg sina soldater för att fånga in de flyende israeliterna. Dessa lyckas dock ta sig igenom Röda havet som mirakulöst delar sig enligt Guds vilja. När sedan de egyptiska soldaterna kommer slår vattnet igen och dränker alla soldaterna.
När uttåget ur Egypten ägde rum är inte känt. Det finns inga historiska dokument som ger oss någon säker datering men en beskrivning återfinns i Ipuwer-papyrusen. Men de flesta forskare menar att händelsen bör ha ägt rum någon gång mellan 1450 f.Kr. och 1290 f.Kr.
Fyrtio år i öknen
Den fortsatta vandringen för Israels folk blir mödosam. I 40 år vandrar de genom öknar innan de kommer fram till det utlovade landet. På vägen har de ofta velat vända åter till Egypten men Mose ger dem alltid nytt mod att fortsätta sin vandring. Det är också under denna vandring som Mose får ta emot Tio Guds bud uppe på berget Sinai.
”Träd inte hit. Dra dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.” (2MOS 3:5)
Så man tar av sig skorna på helig mark/plats?
”Men Herren förstockade Faros hjärta.” (2MOS 9:12
Detta är ett återkommande tema innan israeliterna släpps från fångenskapen. Var det Gud som inte lät släppa Israels folk? Var det ett test?
”Ty Herren skall gå fram för att hemsöka Egypten. Men när han ser blodet på det övre dörrträet och på de två dörrposterna, skall Herren gå förbi dörren och inte tillåta Fördärvaren att komma in i era hus och hemsöka er.” (2MOS 12: 23)
Är ”Fördärvaren” en ängel?
”Sedan skall du slakta väduren och ta hans blod och stänka på altaret runt omkring” (2MOS 29: 16)
Var tanken med blodbestänkningen att göra allt nytt, att göra altaret heligt? ( För övrigt en fruktansvärt blodig tillställning!)
”Gå genom lägret, fram och tillbaka, från den ena porten till den andra, och dräp vem ni finner, även om det är broder eller vän eller släkting.” (2MOS 32: 27)
En Gud som är svår att blidka. Öga för öga är starkt levande i GT.