Frågan kan tyckas vara lite ungdomligt likgiltig eller rentav uppkäftig, för visst vill vi alla bli bildade och kunna tala och läsa mer än ett språk? Alla som har svenska som modersmål vet att engelskan är ett nödvändigt verktyg för att klara högre studier. Engelskan är också det Interlingua vi använder då vi kommunicerar med omvärlden, både fysiskt och digitalt. Vår horisont vidgas när vi väl tagit till oss engelskan tillräckligt bra som andraspråk.

Hur är det då med tyska, franska, spanska, polska eller hindi? Jag har studerat det tyska språket i sex år, men har i ärlighetens namn använt det väldigt sällan. En gång under min tid på akademin läste jag en bok på tyska, mest för att den ännu inte hade översatts till engelska eller svenska. När jag numera åker till Tyskland använder jag engelska för att kommunicera. Jag misstänker att jag inte är ensam. Engelskan är det språk de flesta använder för att tala med människor med annat modersmål. Det är också det språk som är otvetydigt störst på det litterära och området.

En studie av böcker utgivna efter språk från 2008 visade att det vanligaste publiceringsspråket för böcker var engelska; 21,84 % av de böcker som getts ut över världen. Siffran var nästan dubbelt så hög jämfört med det näst mest populära språket, kinesiska (mandarin), som utgjorde 10,99 %. Tyska var det tredje mest populära språket för publikationer och utgjorde 9,78 % av det totala antalet publicerade böcker. Dessutom översteg spanska, japanska och ryska vardera 5 % av den totala andelen publicerade titlarna.

Vad gäller publikationer på det vetenskapliga området är engelskan än mer dominerande. Frågan jag ställde i inledningen dröjer sig alltså jakande kvar. Varför lära sig ännu ett språk då man redan bemästrar ett modersmål och dessutom behärskar samtidens latin fullt tillräckligt för att kunna tala, skriva och läsa relativt obehindrat?

Man brukar hävda att lära sig språk är ett utmärkt sätt att ta till sig andra kulturer och förstå vad som är viktigt – en förståelse som i förlängningen kan bana väg för fred. Svaret på min fråga ges dock inte med den tolkningen om man nu inte menar att en hel kultur ryms i ett språk. Det senare kan stämma, men ger språket en långt viktigare roll än det pragmatiska att vara ett verktyg för förmedling av kunskap, känslor och berättelser. Dock ryms i ett språk mer än blott binär kommunikation; ett språk rymmer även ett inbäddat, kulturellt betingat känsloliv som kodats med bokstäver.

Mitt svar på frågan dröjer alltjämt, men jag ser naturligtvis fördelar med att på ett hermeneutiskt sätt insupa en kultur genom att lära språket. Samtidigt ser jag ser dock engelskan som fullt tillräcklig då det språket i sig rymmer mängder av kulturer inom sitt paraply. Att många svenskar överskattar sin språkliga förmåga vad gäller engelskan ger stoff för ytterligare ett inlägg. Mitt råd till alla är att lära sig så många språk man kan, inte utifrån en utilistiskt, förnuftsmässigt perspektiv, utan därför att på en kunskap följer snabbt flera. Man blir en intellektuellt rikare människa, helt enkelt.

Det är lättare att förstå världen med flera pusselbitar. Ett språk, liksom en vetenskap, leder till att flera språk och vetenskaper blir så mycket lättare att lära. Språk är en viktig pusselbit i den mänskliga samvaron – och kulturen. Om du bara lär dig ett språk riktigt bra, satsa på ditt modersmål. Har du ork till ännu ett, välj engelskan och lär dig det väl. De få som behärskar svenska, engelska samt ytterligare ett eller flera språk är lyckligt lottade nog att vandra på de kulturella och vetenskapliga fältens rika åkrar.